och så här länge orkade jag blogga.

för att sänka prestationerna skapade jag mig ett tumblrkonto istället, som alla andra, fast jag inte har nån mac. för jag har sett så många fina tumblrsidor och vill också kunna mobilblogga vilket jag inte kan med blogger. och nu har jag en egen sån och tänker använda fast inte som en blogg. alls. fast lite kanske. som en anslagstavla med allt jag behöver samla på mig för att fungera, för att kunna skriva, för att kunna skapa, måla, leva.
Bra så. Du hittar den HÄR om du orkar.

äppel päppel

Vi satt i hennes säng, och den tunna guldkedjan låg i hennes knutna hand. Men han är min morfar, sade hon. Min. Kära morfar.

Jag vet inte hur jag ska förklara för henne, hon är fyra år. Jag vet inte vem min pappa, hennes morfar, är. Jag har inget namn på honom, vet inte i vilken del av världen han bor. Jag har ingen aning om var jag ska börja för att hitta honom. Allt jag har är en tunn guldkedja han gav min mamma, och två fotografier. Ja, och en faderskapsutredning med papper jag inte förstår mig på.

Jag vet inte hur jag ska förklara för henne att han inte ens vet om att hon finns, så jag bestämde mig för att det är lättare att bara hitta honom, och berätta för honom om henne, hans barnbarn. Julia. Och nu behöver jag så klart massor av hjälp. Klicka på bilden nedan och hjälp till du med.

oui oui

Idag är en sån där dag då jag borde göra massor av saker klara, typ ringa och ordna med de sista intervjuerna, samla ihop, sortera och skriva själva texten, plus alla andra uppgifter jag har. Men, trots att jag varit vaken sen typ 7 har jag svårt att få fingrarna ur. Jag har i alla fall ringt två samtal jag inte hade någon lust med, och så fort Guildo kommit tillbaks till Ludvika ringer han mig för att boka in en intervju. Yes. Nu är det ett, möjligtvis två samtal kvar (även dem om intervjuer) innan jag kommer till den roliga delen, att samtala med huvudpersonerna i mitt reportage. Jag tänker på vad min kurator sa om att inte stressa upp mig. Om att ta det lugnt och liksom inse att den här långsamma takten inte är farlig. Att det är där jag ska vara nu. Att jag får saker gjorda även om det inte händer nu på en gång. Och så andas jag.

Jag har precis pratat i 46 minuter med Titti Lundin Strandberg. Det är nog den längsta intervjun jag någonsin gjort, och jävlar vad hon är trevlig!

muahaha!

Jag stal tillbaks min mössa (och ja, det är ett hello kitty plåster på fingret, så vadå?)

Idag har jag kommit fram till följande saker:
- Det är aldrig för tidigt för att planera inför nästa Halloween. Det här kommer bli bästa festen ever.
- När det regnar ute kan man blunda för då blir det som solsken på ögonlocken.
- Jag missade telefontiden hos integrationsenheten idag igen, så deadline på reportaget känns som ett orealistiskt mål.
- Jag tycker om handskrivna brev.
- Jag håller på att missa tiden hos min kurator. Och eftersom jag helt missade förra mötet måste jag springa nu.

Hej hopp, gummisnopp.

måndag, kära måndag

Här kommer lite bilder från helgens utflykter.

På lördagsförmiddagen gick vi till parken i grannskapet och blåste såpbubblor med mormor och pappa. Men det blåste för mycket så inga såpbubblor fastnade på bild. Parallellt med det sprang jag i tvättstugan och ÄNTLIGEN är min rosa mössa ren. Fick jag ha den i fred? Sääääkert. Kolla själv liksom.

På eftermiddag hade dock solen försvunnit helt, så det blev ingen mer park. Istället pälsade vi på oss, drack varm saft och åt bullar på balkongen. Det var skitmysigt.

På söndagen var det linbanan i skuthamn som gällde. Jag låg mest på rygg i gräset och tittade på himlen.

Solen kom fram och det blev riktigt varmt vårväder. Julia tog av sig mössan och jackan och ropade JAG ÄR FRI! Hon hittade en stor kotte som en ekorre hade ätit på, och flera kvistar med småkottar på. Småkottarna gick ju att plocka loss. I en av muggarna vi hade med oss samlade hon ihop alla kottar och tog med till pappas bil när det var dags att åka hem. (sagoberättarröst) Och så vitt jag vet, om han inte har plockat bort muggen, så står de där i bilen än.

Jag tänkte lägga upp lite bilder från helgens utflykter, men det är så drygt att ladda över bilderna från mobilen (ja, jag har äntligen hittat kabeln). Så, tills jag orkar får ni njuta av det här istället.

Det här är Julia, Patrik och jag i kör, på väg till skuthamn.

Ja det är min dotter som är så här smart

Det blir liksom så uppenbart, allting, när man pratar med barn, och jag tror att en barnpanel skulle vara regeringen behjälplig när det gäller svåra och stora beslut.

Ikväll satt vi i soffan under hennes täcke och såg på Kytice. Det är en tjeckisk film (inte dockfilm) som förtjänar ett helt inlägg själv. Filmen är baserad på 7 ballader ur "en bukett folksagor" av en tjeckisk författare. Till skillnad från allt prinsessfluff är sagorna ganska brutala och innehåller både blod, död och spöken. Så Julia älskar den naturligtvis.

I en av de sista sagorna berättas det om en kvinna som har dödat sitt barn. Och när sagan tar vid står hon inför sin hängning. Det där med hängning är ju något nytt för Julia.

Men varför ska dom döda henne då?
Jo, för hon dödade ju sitt barn, och man får ju inte döda någon annan. (tystnad. Jag försöker komma på hur man kan döda någon som straff för att denna någon har dödat någon om det är så att man inte får döda någon alls)
Jaha. (funderar)
Men det är inte så nu. Här. Om man begpr ett brott så där, så får man sitta i fängelse istället.
Jaha. Men om en tjuv kom hit och skulle döda min pappa och jag skulle sakna honom jättemycket och dom skulle döda den tjuven så skulla jag sakna pappa fortfarande.
Ja. Precis.

Och därför, kära befolkning, bör vi avskaffa dödsstraffet.
1. Det är inte rätt att ta liv som straff för tagna liv. Om den första personen inte hade rätt att ta ett liv kan inte heller den andra personen ha det, oavsett om det är lagstyrt.
2. Saknaden efter den döda personen kommer kvarstå, hämnd är inte den rätta vägen för att lugna ett kokande blod.

Jag säger bara det. Om man någonsin är osäker på vad man tycker om något så kan man alltid försöka förklara resonemanget för barnen så blir det tydligt vad man tycker, och vad som är logiskt. Jag undrar vad barn skulle tycka om kärnkraft.