oui oui

Idag är en sån där dag då jag borde göra massor av saker klara, typ ringa och ordna med de sista intervjuerna, samla ihop, sortera och skriva själva texten, plus alla andra uppgifter jag har. Men, trots att jag varit vaken sen typ 7 har jag svårt att få fingrarna ur. Jag har i alla fall ringt två samtal jag inte hade någon lust med, och så fort Guildo kommit tillbaks till Ludvika ringer han mig för att boka in en intervju. Yes. Nu är det ett, möjligtvis två samtal kvar (även dem om intervjuer) innan jag kommer till den roliga delen, att samtala med huvudpersonerna i mitt reportage. Jag tänker på vad min kurator sa om att inte stressa upp mig. Om att ta det lugnt och liksom inse att den här långsamma takten inte är farlig. Att det är där jag ska vara nu. Att jag får saker gjorda även om det inte händer nu på en gång. Och så andas jag.