the miseducation of me

Det är som att dagsljuset i sig skälver, som att det vita ljuset färgas, droppar av bläck som faller i vatten och löses upp, sprider stråk av grått, ser du bilden? Ser du min himmel och mitt dagsljus? Känner du hur ostadigt dagen står, hur lätt den kan vändas från bara en vanlig dag till natt eller något ännu värre, något som är onaturligt mörkt som inte bara är frånvaro av ljus utan något mer, med härjade skuggor och glänsande tänder. Känner du?

Det är ingenting med den här dagen som känns rätt. Jag borde skriva klart en hög med skoluppgifter, borde maila min lärare, borde ta tag i, ringa, sprätta kuvert, fixa, styra upp. Jag dricker kaffe istället, äter havreflarn med choklad på ena sidan. Och det är just därför som ingenting känns rätt. Inte förrän jag tar tag i dagen och gör allt jag måste göra kommer det kännas bra. Men just idag orkar jag inte.