Jag har inte gått under isen även om det har snöat hela dagen. Jag lever, men inte min dator. Den hämtade sig aldrig från chocken av rosévin, och även om hårddisken tack och lov verkar torka upp fint utan tolvstegsprogrammet är jag både dator och internetlös för tillfället.
Jag lever livet i min lägenhet, njuter av att lyssna på Sarah Vaughn eller Tallest Man on Earth och skriva, spendera sköna kvällar i soffan, antingen med täcke och konstapel Barnaby eller med min lilla Julia och barnvänliga filmer, och värmeljus överallt. Min kurator har kontaktat psykiatrin eftersom jag behöver en djupare och mer långvarig behandling än vad hon kan erbjuda. Jag är ett hopplöst fall, med andra ord? Och ändå mår jag ganska bra just nu.
Vi hörs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
aah för jag började allt fundera om det skulle komma något livstecken snart :) Tok heller att du är ett hopplöst fall, skitbra att dom ordnar mer resurser när det behövs ju! Hade tänkt höra ifall vi skulle springa en vända när jag kommer hem om en vecka men med det här vädret lär det väl aldrig torka upp i spåren heller :/
SvaraRadera