Idag har det hänt mycket och samtidigt ingenting.

Jag vaknade med ångest i bröstet för tredje eller fjärde dagen i rad. Jag hittar spöken inom mig som jag trodde var borta, som hade dött. Jag hittar spår av ångest från min barndom, eller det är fel att skriva så. Jag hittar spår av någonting, känslor, som jag förknippar med min barndom, som jag inte har tänkt på sedan jag var yngre, mindre, liten. Men jag tog inga tabletter idag. Och, därför somnade jag inte heller, som jag gjort de andra dagarna.

Och den här dagen blev bättre, på många sätt. Jag har laptopat på café med en av mina bästisar, ätit semla, druckit kaffe och skrivit klart en novell (som jag ändå kommer skriva om, men den blev åtminstone klar). Jag har mailat med mina lärare och fått B i betyg. Jag har träffat människor på stan som småpratat med mig och gjort mig glad. Även om jag nu är helt slut så har det varit värt det. Jag styr min ångest. Det kände jag idag. Vetskapen om det gör hela skillnaden.

Så fort jag är klar med min novell ska jag publicera den här.