Min nya hemstad

SMS från mig (landsortslolla): Ja, klart att det är något bra, men samtidigt är det ju ÖKEN! Hur mycket kuk tror du jag kommer få där?

SMS från honom (Stockholmare): Jag vet inte? Varför skulle du få mindre där?

Ludvika ligger 220 km från Stockholm, i södra Dalarna. Beräknat enligt 2009-12-01 bor det 25595 personer i hela kommunen, och det är en ökning med en (1) person mot veckan innan. Av dessa 25505 personer bor ca 13000 i själva staden Ludvika. Cirka 22 procent av dessa är 25-44 år, och ungefär hälften av är män. Av dessa ynkliga procent som kvarstår går en hel del män bort som jag känner igen från skolan. I en liten stad som Ludvika innebär det att jag vet eller känner deras ex och knullhistorier. Sånt blir bara problem. Så, jag får sikta högre, lite över min egen åldersgrupp. Då kommer nästa problem; tillgänglighet.

Var finns de äldre männen som är singlar? Det senaste året har jag nästan enbart stött på upptagna män som gärna leker vid sidan av sina ordinarie förhållanden. Men singelmännen lyser med sin frånvaro. Och då har jag ändå bott i Stockholm. Singlarnas huvudstad. Min väninna, Lilla B, säger att alla män i vår ålder och lite över är upptagna. Det finns inga singlar kvar åt oss, det har lekts hela havet stormar och jag är en av dem som blev utan stol.

Sedan måste jag räkna bort de män som har barn, även om de är singlar. Jag har ju själv en dotter, och det kan ju bli lite jobbigt att dejta hennes dagispolares pappa, eller tänk i framtiden; hennes högstadieförälskelses farsa.

Om man sedan räknar med att majoriteten av dessa män som är lite äldre än mig, singlar, barnlösa och dessutom är något att ha förmodligen varit tillräckligt smarta för att flytta härifrån, vad finns det då kvar åt mig? En handfull män som förmodligen bor hemma hos mamma? Och tja, efter att de läst den här dissen kommer de inte vilja ha mig.